Nu ska vi till någonting väldigt aktuellt som samtidigt
drar paralleller till något som hände för länge sedan.

Just idag pågår sökandet efter den argentinska ubåten Ara San Juan och det är för sjätte dagen i
rad. Dygnet runt söker 10 flygplan efter ubåten. Sökenheterna kommer från bland
annat grannländer som Brasilien och Chile men även brittiska och amerikanska
myndigheter hjälper till. Amerikanska rymdstyrelsen Nasa har skickat ett
forskningsflyg och USA:s flotta deltar med undervattensfarkoster som skapar
bilder över stora områden av havets botten med hjälp av ekolod.

Den argentinska
flottan befarar att farkosten sjunkit, och i så fall räcker syret knappt två
dygn till. Ombord på ubåten finns 44 besättningsmän och man har inte hört något
från dem sedan i onsdags.

Är det någon som
minns Kursk? Den ryska ubåten som under en övning i Barents hav förliste den 12
augusti 2000 och tog med sig 118 besättningsmän in i döden?

Med en längd på 154 meter och en bredd på 18,2 meter var
Kursk världens största attackubåt. Fartyget var uppkallat efter staden Kursk,
som ligger vid gränsen till Ukraina och var platsen för historiens största
pansarslag under andra världskriget. Kursk tillhör den så kallade Oscar
II-klassen, som är en serie av enorma atomubåtar som utvecklades under
sovjettiden. Konstruktionen av ubåten med de båda kärnkraftreaktorerna inleddes
1990, och fartyget gjorde sin jungfrufärd i december 1994.

Den 12 augusti 2000 ska Kursk avfyra två övningstorpeder utan
sprängladdning, och trots att sjömännen är mycket professionella och bland de
duktigaste i hela Ryssland, blir en vapenavfyring aldrig rutin. Under
1990-talet har flottans budget kraftigt stramats åt och på grund av
nedskärningarna har bara den allra nödvändigaste utrustningen underhållits
korrekt. Tyvärr är vapenarsenalen föråldrad, sliten och vanskött. Torpederna
återanvänds i det oändliga, och ofta är de rostiga eller defekta.

På grund av brand- och explosionsfaran har de flesta andra
länder i världen slutat använda väteperoxid som torpeddrivmedel, men inte
Ryssland. Väteperoxiden är luktfri och färglös och kännetecknas av att reagera
ögonblickligen med ämnen som låter sig oxideras.

Klockan 11.25 den 12 augusti 2000 ljuder larmet ombord på
Kursk och en av officerarna säger rutinmässigt ”Övningslarm. Torpedanfall”, och
i ubåtens nos har männen sett till att den 11 meter långa och 5 ton tunga
torpeden är på plats i tuben och redo att avfyras.

Ingen ombord anar att katastrofala, förödande krafter är på
väg att släppas lösa, men från en läcka i torpeden sipprar väteperoxiden
långsamt ut i torpedtuben.

Precis klockan 11.28 lördagen den 12 augusti 2000 exploderar
torpeden i ett eldklot med en kraft som motsvarar 100 kilo TNT. På en
mätstation i Norge registrerar seismografer skakningarna, som mäter 1,5 på
richterskalan och motsvarar ett mindre jordskalv.

Explosionen trasar sönder Kursk och ubåten börjar sjunka,
samtidigt som övriga sprängladdningar ombord också detonerar i en explosion som
är nästan 250 gånger kraftigare än den första och når en styrka av 3,5 på
richterskalan.

Trots detta överlever 23 besättningsmän mirakulöst, men
ingen räddning finns utan i flera timmar sitter de sedan och väntar på döden.
Man har hittat dokumentation som dessa män lämnade efter sig.

Ryssarna satte igång en räddningsaktion trots att deras
dykare inte klarade av att gå ner till mer än 60 meter.

När ryssarna till slut tackade ja till internationell hjälp
var det för sent. Nio dagar efter olyckan lyckades en norsk miniubåt öppna
Kursk och fann u-båten helt vattenfylld.

Hade ryssarna tackat ja direkt kunde kanske några liv ha
räddats.