Hej på er och god fortsättning på det nya året! smiley

I våras var jag ju sjukskriven på heltid i nästan 6 månader på grund av stress, utmattning och depression, och som ni minns började jag jobba 100% direkt i augusti. Det har hela tiden fungerat otroligt bra, långt över mina förväntningar. Det var inga som helst problem att jobba och sköta livet som förr med barnen, läxor, träningar, matlagning och möten i skolan.

Men sen hände nåt.

Jag själv vet precis vad det var, men det är inget jag är redo att dela med mig av än. Tyvärr fick jag ett massivt bakslag och tappade balansen och fotfästet riktigt ordentligt. Dom vardagliga sakerna blev återigen oöverstigliga hinder och det första jag försakade var mina vänner, och jag fick ställa in en resa som jag sett fram emot ett helt år! smiley

Jag vidtog ytterligare åtgärder för att försöka hålla mig på den bra sidan om gränsen den här gången, och jag är så stolt över mig själv! Jag var väldigt öppen på jobbet om mitt mående och blev överraskad och rörd över gensvaret och den stöttning jag fick. Jag kontaktade även min läkare och förklarade vad som var på gång att ske och krävde i stort sett att få samtalshjälp eftersom jag tror att det kan hjälpa mig att sortera bland alla känslor, upplevelser och intryck. Det fick jag också, men det var lång väntetid så jag har ännu inte hunnit träffa hen…

Sakta, sakta, nästan helt omärkligt vände det faktiskt. Man märker det inte förrän man en dag ser fram emot att träffa en kompis, så är det i alla fall för mig. Då vet jag att det håller på att bli bättre men att jag måste hålla tungan rätt i munnen för att inte köra på för hårt på en gång.

Det viktigaste för mig är återhämtningen. Den ser olika ut för alla människor och för mig är det avkopplande att slötitta på tv. Sådär i början blir jag stressad av alla sociala medier så därför försvinner jag därifrån så länge jag tycker att det behövs. Även läsning och bloggen stressar upp mig så jag får avstå från det också, tills jag en dag plötsligt tycker att det vore kul att skriva ett inlägg igen smiley

När man är en sån person som är van att hålla på med tusen grejer samtidigt och ständigt planera nya projekt (som jag) är det svårare än det låter att ge sig tiden att vila och återhämta sig. Jag kanske borde städa, eller skotta snö, eller vattna blommorna, eller tvätta en massa maskiner, eller åka och handla. Men jag har lärt mig att låta bli. Tro mig, det kommer dagar när jag gör allt det där, men just nu, den här stunden, måste jag få sitta ner och slappa.

Hoppas ni också hittar små stunder av stillhet som gör resten av livet uthärdligt!