Blog Image

Jankensgard

Om bloggen

Bloggen handlar om det som rör sig i mitt liv just nu, både stort och smått.

Lizzie Borden

Livet Posted on Tue, May 17, 2016 20:51:23

Vem minns den här versen?

“Lizzie Borden took an axe,
Gave her mother forty whacks;
When she saw what she had done
She gave her father forty-one!”

Men hur var det
egentligen, var Lizzie Borden skyldig till mordet på sin far och styvmor eller
inte…?

Lizzie Borden föddes den 19 juli 1860 och växte upp med sin syster Emma, fadern
Andrew och styvmor Abby Borden i Fall River, Massachusetts.
Vid tillfället då fadern och styvmordern yxmördades i sitt hem, den 4 augusti
1892, var Emma bortrest och misstankarna föll då på Lizzie – en söndagsskolelärarinna
och religiöst aktiv kvinna.

Men gjorde hon det verkligen?

Händelsen har kallats historiens märkligaste fall och gett upphov till
åtskilliga spekulationer genom årens lopp. Historieskrivarna har dömt Lizzie
för de båda morden, och tveklöst pekar det mesta mot att hon hade med saken att
göra.

Trots att poliserna som kallades till Bordens hem när de döda kropparna
upptäcktes genast misstänkte Lizzie blev hon inte häktad vid det tillfället.
Det dröjde en hel vecka innan hon arresterades, och det sägs att hon under den
veckan eldade upp en av sina klänningar ”för det var målarfärg på den”.

Under förhören ändrade hon åtskilliga gånger uppgiften om var hon befunnit sig
vid tiden då morden begicks. Hon hade också svårt att ge konkreta svar på de lättaste
frågorna.

På en sida på nätet räknas 14 olika anledningar upp varför man anser att Lizzie
faktiskt var skyldig, bland annat så sa hon att hon varit ute i en lada i 20
minuter när hennes far mördades, men när poliserna undersökte ladan var det för
varmt för att kunna vistas där så länge som 20 minuter, och dessutom fanns inga
fotspår efter henne. Vid tidpunkten då mamman mördades befann sig Lizzie i
husets nedervåning och hon hävdar att hon inte hörde någonting trots att modern
mördades på övervåningen med många yxhugg och dessutom föll ner på golvet.
Man anser också att det inte är troligt att någon annan skulle kunna befinna
sig i huset under så lång tidsperiod, modern dog ungefär 9:30 och pappan 11:00.
Det var heller ingen åverkan på fönster eller dörrar och grannarna har inte
sett någon utomstående komma eller gå.

Men – man fann aldrig mordvapnet och man hittade heller inget motiv till att
hon skulle vara skyldig, så i juni 1893 blev Lizzie Borden frikänd av en enig
jury, och ingen annan har någonsin anklagats för att vara inblandad i morden.

Livet efter

Arvet gjorde Lizzie och hennes syster Emma till förmögna kvinnor och de köpte
ett hus tillsammans där de bodde ett decennium. Lizzie blev frikänd för morden,
men hade ändå svårt att accepteras av samhället. Hennes rykte blev ännu mer
nedsvärtat av en anklagelse om snatteri 1897.

1905 flyttade plötsligt Emma ut ur huset och systrarna pratade aldrig med
varandra igen. Det spekuleras om två olika saker; antingen blev Emma obekväm av
Lizzies nära vänskap med Nance O´Neill, eller så framkom nya fakta i mordgåtan.
Ingen medlem ur hushållet har någonsin sagt ett ord om vad som hänt, inte ens
efter att Lizzie dog 1927.



Tystnaden – en bristvara

Livet Posted on Tue, May 17, 2016 16:43:41

Åsa Morberg är docent i didaktik och hon ansvarade för didaktikutbildningen på Högskolan i Gävle när jag läste till förskollärare, och hon var även lärare för oss i ämnet.

Idag hittade jag en krönika i Din lokaltidning som hon skrivit apropå hur samhället blivit idag och att vi alla ska vara kontaktbara hela tiden kopplat till stress. Hon skriver:

“Tystnad – en bristvara i 24-timmarssamhället

Tystnad är definitivt en bristvara idag i vårt 24-timmarssamhälle, inte minst på grund av att vi alltid är uppkopplade (med våra datorer, i-pads och mobiler) och att vi alltid är “på”.
Arbete och fritid flyter ihop till en helhet. Utvecklingen av informationsteknologin gör att det går att arbeta på distans och dygnet runt dessutom. Arbetet blir då “gränslöst” på något sätt, genom att vi ständigt är nåbara. Vi kan gå på banken via internet när som helst under hela dygnet. Vi kan e-handla hela dygnet runt. E-handeln har alltid öppet. Vi kan äta, resa, handla, arbeta, sova, oavsett om det är mörkt eller ljust och helt oberoende av vad klockan är.

Vi blir våra egna cheferoch arbetsledare som behöver sätta egna gränser, för aktivitet och för vila, om vi ska kunna undvika stress och splittring. Vi behöver tid för tystnad och för stillhet. I Dag Hammarskiölds bok med titeln Vägmärken kan man läsa

“Alla bär vi inom oss ett centrum av stillhet omgiven av tystnad”.

Tystnaden är kanske ett första steg mot stillhet, mot lugn och ro, mot vila och mot återhämtning. Tystnaden kan kanske också vara en öppning till stillheten i vårt inre. I tystnaden hittar vi kanske de existensiella frågorna: Vem är jag? Hur är omvärlden egentligen? Vad längtar jag efter? Vilken är min uppgift i livet? Vad kan jag bidra med? Svaren finns i vårt inre, men vi behöver tid för att lyssna till oss själva och för att svara på våra egna existensiella frågor. Man kan inte lyssna till sina egna svar om man är stressad och ur balans.

Kroppen tränar vi på ett gym, men det finns också ett gym för andliga övningar, exempelvis inom konst, etik, religion etc. Det säger Martin Lönnebo i sin bok Själen. Kroppen håller vi oftast i trim och den tar vi hand om, men den andliga träningen är kanske den mest försummade.

I den andliga träningen behöver vi söka oss till tystnad. Vad är då tystnad egentligen kan man tänka? Ljud finns ju hela tiden. Tyst är det om vi kan ha mätvärden under 20 decibel. Helt tyst är något mycket sällsynt. Inte ens i naturen är det helt tyst. De flesta av oss bor i städer och där är det nästan aldrig tyst. Men naturljuden störs vi inte lika mycket av, som ljuden från staden. Tystnad gäller öronen, men vi behöver även vila våra ögon från intryck.

Man kan skapa ett eget gym för andliga övningar också. Det går bra hemma, men man kan också åka på retreat. Retreat är ett ord från engelskan. Det kan översättas med “dra sig tillbaka i stillhet”, för en eller flera dagar. Retreat innebär att man under tystnad och stillhet ska få en möjlighet till fördjupning och eftertanke.

Det är spännande att prova på retreat. Man kan uppleva en retreat på olika sätt. Det finns på nära håll och då kanske inte så lång retreat. Man tänker faktiskt annorlunda tankar, när man stannar upp i tystnad. Man känner sig stärkt, utvilad och återhämtad och man blir bättre på att lyssna – till sig själv.”



Sällskap på altanen

Livet Posted on Tue, May 17, 2016 14:25:11

Jag har suttit på altanen och skrivit inbjudningskort till sonens kalas om några veckor.

Puh! Vet ni hur jobbigt det är att skriva för hand?! Jag hade helt glömt bort det. Man skriver allt på telefon, platta eller dator nuförtiden så att skriva tio kort för hand har gett mig kramp i handleden… smiley

Inte blev det bättre när jag insåg att jag fick icke önskvärt sällskap!!



Paket på väg!

Livet Posted on Tue, May 17, 2016 09:35:16

Eftersom läsning är mitt största glädjeämne just nu har jag idag beställt fyra böcker och är mycket nöjd och glad och förväntansfull! smiley

Deckare och thrillers är ju min passion, men på senare tid har jag också börjat snegla åt biografier och intressanta levnadsöden.

En av böckerna jag beställt idag är “Pojken i resväskan” av Lene Kaaberbøl och Agnete Friis. Jag har ju fått låna “De oönskade” och “Näktergalens död” av svärmor, men eftersom “Pojken i resväskan” är del ett i trilogin var jag tvungen att få tag på den innan jag kan läsa de övriga.

Författaren Assar Andersson verkar vara ganska ny men han hade fått ganska bra kritik så jag slog till och köpte inte mindre än tre böcker av honom.

Är det någon av mina läsare som har någon erfarenhet av Assar Andersson?

Eller kanske tips på andra bra böcker eller författare?



Semestertips

Resor Posted on Tue, May 17, 2016 07:18:53

Även om jag själv drömmer om kritvita stränder, turkost hav och vajande palmer finns det ju andra som önskar sig semestrar av mer utmanande karaktär. Den här listan är till er.

1. Death Valley, USA. Amerikanska Death Valley i Mohaveöknen i Kalifornien är känd som en av världens farligaste platser, och med temperaturer på upp till 56,7 grader Celcius och inget vatten eller någon skugga på flera mils omkrets, lever USA:s näst största nationalpark i högsta grad upp till sitt namn.

Varje år dör turister i Death Valley, eftersom de underskattar den extrema hettan och vad den gör med kroppen. Det flimrande solljuset gör det svårt att bedöma avstånd i det karga landskapet, och det kan visa sig vara så långt att man dör av uttorkning längs vägen.

Även om du tagit med tillräckligt med vatten är det inte säkert att du kommer tillbaka helskinnad. Kvicksand, giftormar och fågelspindlar är bara några av de hinder du måste undvika, när du vandrar genom den 13500 kvadratkilometer stora öknen. Skulle du råka illa ut är det dessutom nästan omöjligt att tillkalla hjälp. Stora delar av dalen saknar nämligen mobiltäckning.

2. Australien. Det är svårt att inte bli lite kallsvettig när man tänker på de hemska varelser som lurar i den australiska outbacken.

Ta bara brunormen som exempel. Den aggressiva giftormen står för uppemot 60 procent av de årliga dödsfallen orsakade av ormbett i Australien, vilket framför allt beror på att den håller till i befolkningstäta områden. Har det lilla odjuret väl satt tänderna i dig, behöver du få tag i ett motgift med detsamma. Får du inte behandling kommer giftet att ge dig ett helvete i form av kramper, magsmärtor och njursvikt tills kroppen ger upp.

Det är dock inte bara giftormar man ska se upp för Down Under. Saltvattenskrokodiler, vithajar, brännmaneter, spindlar och bisarra varelser som den blåringade bläckfisken tar livet av åtskilliga människor varje år, och ser till att Australien finns med på listan över världens farligaste platser.

3. Gomantong-grottan, Malaysia. Grottan är som tagen ur en dålig skräckfilm. Den enorma kalkstensgrottan bebos av tusentals fladdermöss, och om inte de får dig att lägga benen på ryggen, så kommer de många miljoner kackerlackorna säkert att göra det.

Överallt i det svarta mörkret kravlar de små skadedjuren runt på väggarna och marken, och om en fågel eller fladdermus råkar hamna i klorna på de överlevnadsskickliga krypen, äter de upp den med hull och hår, så att bara benen ligger kvar.

4. Madidis nationalpark, Bolivia. Fotografen Joel Sartore fick en av sina stora drömmar uppfylld när han år 2000 begav sig till Bolivia för att utforska djurlivet i Madidis nationalparks tropiska regnskog. Hans dröm utvecklades emellertid snabbt till en hårresande mardröm.

När han inte jagades av horder av ilskna vildsvin eller grävde ut köttätande larver ur huden, blev han biten blodig av jättemyror eller angripen av parasitmaskar – när han inte försökte undgå parkens giftiga spjutrockor.

Till och med svamparna och gifterna är så giftiga i nationalparken att en enkel beröring kan orsaka omänsklig smärta i flera timmar. I Madidis nationalpark befinner människor sig inte i toppen av näringskedjan utan som huvudrätt på menyn för regnskogens glupska invånare.

5. Ilha de Quimada, Brasilien. Är du rädd för ormar ska du undvika den 16 hektar stora brasilianska ön Ilha de Queimada Grande söder om São Paulo. På ön lever det enligt forskare nämligen mellan en och en fem ormar – per kvadratmeter. Den giftiga arten heter Golden Lancehead och ingår i familjen näsgropsormar, som ligger bakom 90 procent av alla ormbettsrelaterade dödsfall i Brasilien.

Ilha de Queimada, som föga överraskande fått öknamnet Snake Island, är den enda plats där den dödliga Golden Lancehead-ormen håller till. Det ska vi vara tacksamma för. Dess gift hör nämligen till världens kraftfullaste, och ett enda får huden att smälta på det olyckliga offret. Det är knappast överraskande att den brasilianska regeringen har förbjudit alla besök på ormarnas ö.

6. Yungasvägen, Bolivia. Även den mest erfarne mountainbike-cyklist tänker sig nog för en extra gång, innan han eller hon ger sig ut på ‘Death Road’ i Bolivia. Den smala vägen ringlar sig nämligen längs en brant med ett fall på upp till 600 meter, som gör även de mest adrenalinhungrande äventyrare kallsvettiga.

Yungas Road är 69 farliga kilometer från Bolivias huvudstad La Paz till staden Coroico, och av de de få vägar som förbinder regnskogen i Amazonasregionen i norra Bolivia med landets huvudstad.

Varje år dör mellan 200 och 300 personer i olyckor på Death Road, de flesta för att vägen saknar räcken, är bara tre meter bred, och har ett underlag som i dåligt väder blir extremt lerigt. Längs vägen står det kors som markerar många av de platser där fordon kört över kanten och människor omkommit.

7. Ramree Island, Burma. Det är inte bara i Australien som du ska akta dig för den aggressiva saltvattenskrokodilen. På Ramree Island i Burma, måste du titta dig noga över axeln, om du ger dig ut i träskområdet på den 1350 kvadratkilometer stora ön.

Ramree Island står med i Guiness rekordbok för det föga smickrande rekordet att vara den plats i världen där flest människor på en och samma gång har mist livet till krokodiler. Det skedde under andra världskriget i det så kallade ”battle of Ramree Island” mellan januari och februari 1945. Av de drygt 1000 japanska soldater som sökte skydd från sina brittiska motståndare överlevde endast 20 saltvattenskrokodilernas dödliga käftar.

Överlever du mötet med världens största nu levande krokodilart, finns det ytterligare några hinder innan du tagit dig helskinnad genom träsket. Utöver de många tusen saltvattenskrokodilerna bebos träsket nämligen även av giftiga skorpioner och dödliga malariamyggor.